Det är det värsta jag vet.
Det finns inget värre, och jag vänjer mig aldrig.
1. Tjata.
2. Städa efter de som skulle kunna göra så mycket mer själva.
Jag kan inte förstå HUR svårt det kan vara att lägga in skorna i garderoden eller att flyttat tillbaka sakerna i förrådet när man tagit något som låg längst in.
Att lägga sin smutsiga tvätt i tvättkorg, ren tvätt in i garderoben, på sin plats vikt, inte bara inmosad längst ner.
Det är det enda jag gör här hemma nu.
Tjatar och städar.
Och jag skulle behöva lägga såå mycket mer tid på att försöka bli frisk så jag inte är sjuk fortfarande på det där dagen heller.
Och på bröllopet vilken också innefattar mig själv så jag inte ser ut som en blek tjurig kärring på dagen som ska vara så fin.
Färga håret, fixa naglarna, sola, ÄTA!!
Jag har ofrivilligt tappat 4,5 kg den sista månaden pga stress och styr med allt möjligt så klänningarnas passform ska vi inte tala om för jag blir helt galen när jag tänker på det.
Men det verkar inte vara så att det är någon annan som tar så mycket notis om att jag borde göra viktigare saker.
Så det fortsätter väl...
Städa städa tvätta tvätta tjata tjata...
Har ett leende på läpparna när jag om o om läser detta inlägg. Känner allt för väl igen mig i detta o jag lever ständigt på hoppet om att familjen en dag ska inse HUR MYCKET man egentligen fixar hemma.
SvaraRaderaTack för en trevlig blogg. KRAM/Tessan