Det är bitande kallt. Timmarna i stallet huttrades sönder och i bilen på vägen hem fick både stolvärme och fläkten gå på max.
Nu sitter jag ensam (ja A sover i vagnen här brevid såklart. Belive me, hon kommer garanterat vakna innan detta inlägg är slutarbetat) och äter rykande varm och fruktansvärt välbehövligt beef teriyaki.
Restrerande familjemedlemmar är hos hästar, fotbollar och allt var dom håller hus. Om en dryg timma börjar dom ramla in, men fram tills är det bara Agnes jag och tystanden.
Idag är det precis exakt vad jag behöver!!
Och så lite choklad för att toppa då!
Ååh, så gott! Orkar du med en promenix nån dag?
SvaraRadera